Andemening

Jag gör det jag vill.
För livet är för kort.
Jordbävning trycker mig framåt.
Och flygmaskiner klipper mina gräsmattor.


Efter en lång period av misär är jag än en gång här.
Antoine Bergenhof; Diktare, poet, människa!

Apatisk

Gick från rum till rum,
Många människor,
Ingen gillar mig,
Gick från rum till rum.

Tom.

Lika tomt som mitt hjärta,
Lika tom är min hjärna.
Desperat jag söker efter mening,
Allt jag hittar är gårdagens tidning.

Kast

Två tärningar kastas.
Deras ögonsumma blir sex.
Pengar byter ägare.
Du sade till henne att du skulle spela golf.

Klammer

Järnfärgad vätska ur munnen.
Blank blick längs med horisonten.
Gömd bland bråte och sten.
Bambi, dödad av sin mor.

8402

Utanför fönstret rinner 8402,
Jag försöker ta dem, få dem,
8402 stirrar på mig, glas ivägen.

En utsträckt hand, 8402 små ringar,
Som vågor på vattnet, expanderar,
Allt svårare att nå, 8402.

Hur ska jag kunna leva,
Imorgon stundar nästa nummer, nästa dag,
Kvar finns bara jag, låst i tomhet.

23

Jag trodde jag visste vem jag var.
Jag trodde jag visste vad jag ville.
Jag skulle förgylla världen med min poesi, en dikt i taget.
Jag var lycklig då jag fann nya medium att skapa i.
Jag fick nya vänner, nya sätt att uttrycka mig på.
Jag diktade och delade detta med alla på nätet.

Sen dog jag. Bildligt talat förstås men känslan av värdelöshet infinner sig som en kniv i själen.
Vintern kom närmare och den flod jag druckit ur stannade upp och frös.
Jag ville skriva men allt jag kunde göra var att stirra i väggen.

Jag fyller 23 idag, har ett jobb jag avskyr och det jag älskar mest känns distant.
Det är 1:a april och mitt liv känns som ett dåligt skämt.

Hoppas våren blir varm så att jag ännu en gång kan dricka ur skapandets flod. Jag vill så gärna.