Antoine

Andarna
Når
Tillslut
Omnipotent
Intelligens
När
Elden

Börjar
Etsa
Ränder
Genom
Energin
Närandes
Huvudets
Ofantliga
Fantasi


Ännu en dikt under konstruktion. Detta är kanske slutresultatet, detta är kanske helt fel. Vi får se var det slutar.

Socker

Vid alla gudars skymning, sockret är som en drog.

Jag fnittrar likt en liten flicka.

Jag vet inte vad morgondagen håller i sitt sköte.

Men jag bryr mig inte, jag tänker inte.

Varför kan inte alla dagar vara så här?

Muffin

Jag är glad idag. Jag har precis ätit två muffins och fullkomligt sprudlar av lycka. Träffar goda vänner imorgon. Livet leker likt en sommarvind. Jag sprutar ord.

Lycklig likt en nybliven far
Sockret skjuter mitt humör
Framåt, framåt tanken går
Mot nya höjder livet rusar
Jag lever nu, struntar i min död
Ishotellet smälter av min glöd

Dramatisk

På Kinas långa mur,
Det klättrar en lemur,
Han har flytt från sin bur,
Då han hade en rackarns tur,
Att fångvaktaren tog en lur,
I hertiginnans tambur,
Hon blev fruktansvärt sur,
För det var hennes lemur.

Fångad

Fångad av en krabba. Kramad av en krabba.
Ritad av en kräfta. Suddad av en kräfta.
Dragen av cancer. Kastad av cancer.
Ormen ringlar i gräset.

Enmansjakt

Jag vill ha en jakt. Bara jag får vara på den. Ingen annan, varken du eller dom. Varför vill jag ha en jakt? För att inte gå under.

Bloggens upplägg

Hej mina barn!

Jag har under de gågna veckorna upptäckt en begränsning i min bloggs layout; den är för smal. Längre versrader som de i Viktors diktslut blir förskjutna nedåt vilket förstör diktens upplägg. Om det finns någon som vet en lösning till detta så skriv gärna det i kommentarerna.

På återseende.

Poetisk Cirkelläsning 4/6-09

Det var Poetisk Cirkelläsning igår, temat var “Att lämna någon”. Dikten nedan är det jag skapade.


Dags för ett litet rim
som är tillägnat Kim
Du rörde vid mitt hjärta
men tillfogade mig smärta

Jag tvingades att söka mitt jag
men fann endast bitar av dig
Så än till denna dag
är du min enda tjej

Jag känner mig ensam och dum
när vi möts står jag där stum
Du gjorde mig hel och komplett
men nu har du satt mig på spett

Jag saknar dig varje dag
och kan inte släppa mitt tag
Varför lämnade jag dig
när du älskade mig


Det är svårt att skriva om känslor man aldrig känt, och dikten är lika mycket en resa i empatins värld som i egot. När vi sedan läste upp våra dikter för varandra så sade Viktor, en av gruppens medlemmar, att han tyckte att jag borde skriva om slutet. Jag förklarade att jag var nöjd med det jag skapat och tänkte inte ändra på något vilket ledde till att han bestämde sig för att författa ett nytt slut åt mig. Resultatet finner ni här nedan.


Dags för ett litet rim
som är tillägnat Kim
Du rörde vid mitt hjärta
men tillfogade mig smärta

Jag tvingades att söka mitt jag
men fann endast bitar av dig
Så än till denna dag
är du min enda tjej

Jag känner mig ensam och dum
när vi möts står jag där stum
Du gjorde mig hel och komplett
men nu har du satt mig på spett

Jag saknar dig varje dag
Men du, du kunde inte släppa tag
Jag satt i änden av ett koppel, snaran låg runt halsen min
och handen som höll i andra änden, den var din.

Men du lämnade mig, släppte mig fri
Och jag uppfylldes av en slags frenesi
Andades fri luft, drack friskt vatten
Medan du låg vaken om natten

Nu säger du åt mig att gå fot, att stryka borsten
Men jag hade inte ännu släckt törsten.
Du behandlade mig som ett djur, och ett djur släppte du lös
Men likt en hund som känt skallet från vildmarken, längtar även denna till sin favorittös.

Så vad kan man göra? Å ena sidan finns kallet från världen,
å andra sidan finns tryggheten från dom korslagda svärden.
Vad kan man göra, hur ska man välja?
När det enda man vill, är att livets goda svälja.


Det är de två versionerna av dikten, skriv gärna i kommentarerna vilken som ni tycker är bäst.

Poetisk cirkel

Imorgon är det Poetisk Cirkel. Jag ser väldigt mycket fram emot det. Nedtecknar kanske lite från mötet här på bloggen imorgon.

Poesi

En av mina äldre dikter som jag helt glömt bort. Förtjänar att uppmärksammas igen!

Poesi, ack denna ljuva kraft.
Som vinden, strömmandes genom mitt hår.
Som bladen, vars gröna makt tillintetgör döden.
Som förfadern, som från vita moln vakar över våra liv.
Amnesi...