Jag har precis i detta nu börjat weblogga, eller som ni så krasst kallar det; blogga.
Varför frågar ni? För att ni ska höra mig svarar jag. Ty vad är en poet utan sin fårflock? Utan små lamm att visa vägen. Inget säger jag, inget.
Jag vaknade imorse och steg upp i min nyhyrda lägenhet och stekte ägg. Jag förundrades över hur de små vita ellipserna så krasst slutade sin bana på stekpannans kant. Jag är nu självständig, fri från förtryckare, fri att säga vad jag vill.
Jag ska nu framföra dadaism:
Fredag por trampolin edoiardo. Enslig tarko. Zwermanko FledanKOO WeK!
På återseende mina barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar