Hej mina barn.
Jag vill börja detta inlägg med att tacka en man som både visat prov på extrem nyfikenhet (mycket positiv egenskap i dagens samhälle av hjärndöda fjortonåringar, ”fjortisar”) och berömt mitt eget intellekt. Mannen ifråga är Simon, en man som jag blott känner via internet men som ändå visat att han vill veta mer om mitt poetiska liv. Därför har jag tillägnat honom en dikt.
Simon, du bär ditt huvud stolt.
Du vet att din hjärna är en mäktig beräknare.
Du klär ditt huvud i en slöja av svart krull.
Och likt en stolt krigare lever du ditt liv.
Ett liv av vänskap och ära.
Simon, du är ett av mina barn.
På återseende allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar