Kom isäng sent igår. Imorse när väckarklockan ringde så var det riktigt tungt att kliva upp. Men världen måste få mer poesi. Det är så den kommer fortsätta, poesi bevarar världsfred.
Utanför fönstret lyser solen,
Soljuset strömmar ner genom trädens grenar,
Likt vattnet som strömmar i poolen,
En fisk över marken genar.
Barren rasar från ett träd,
Sågen river oskuldens bark,
Spånet sprutar som tårar på markens pläd,
När det stolta trädet tar mark.
Och med det mina barn, avslutar jag denna morgonritual i skapandets namn.
På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar