Gott Nytt År!

Happy New Year! You have nothing to fear my dear. I just want to be clear; I'm near, my wheels away from you I'll never steer. So drink your beer, now that I'm here, and together, together we'll get there!

Andemening

Jag gör det jag vill.
För livet är för kort.
Jordbävning trycker mig framåt.
Och flygmaskiner klipper mina gräsmattor.


Efter en lång period av misär är jag än en gång här.
Antoine Bergenhof; Diktare, poet, människa!

Apatisk

Gick från rum till rum,
Många människor,
Ingen gillar mig,
Gick från rum till rum.

Tom.

Lika tomt som mitt hjärta,
Lika tom är min hjärna.
Desperat jag söker efter mening,
Allt jag hittar är gårdagens tidning.

Kast

Två tärningar kastas.
Deras ögonsumma blir sex.
Pengar byter ägare.
Du sade till henne att du skulle spela golf.

Klammer

Järnfärgad vätska ur munnen.
Blank blick längs med horisonten.
Gömd bland bråte och sten.
Bambi, dödad av sin mor.

8402

Utanför fönstret rinner 8402,
Jag försöker ta dem, få dem,
8402 stirrar på mig, glas ivägen.

En utsträckt hand, 8402 små ringar,
Som vågor på vattnet, expanderar,
Allt svårare att nå, 8402.

Hur ska jag kunna leva,
Imorgon stundar nästa nummer, nästa dag,
Kvar finns bara jag, låst i tomhet.

23

Jag trodde jag visste vem jag var.
Jag trodde jag visste vad jag ville.
Jag skulle förgylla världen med min poesi, en dikt i taget.
Jag var lycklig då jag fann nya medium att skapa i.
Jag fick nya vänner, nya sätt att uttrycka mig på.
Jag diktade och delade detta med alla på nätet.

Sen dog jag. Bildligt talat förstås men känslan av värdelöshet infinner sig som en kniv i själen.
Vintern kom närmare och den flod jag druckit ur stannade upp och frös.
Jag ville skriva men allt jag kunde göra var att stirra i väggen.

Jag fyller 23 idag, har ett jobb jag avskyr och det jag älskar mest känns distant.
Det är 1:a april och mitt liv känns som ett dåligt skämt.

Hoppas våren blir varm så att jag ännu en gång kan dricka ur skapandets flod. Jag vill så gärna.

Slavisk musik

Jag ackompanjerade ett av mina absoluta favoritmusikstycken på mitt tangentbord och slutresultatet är synnerligen poetiskt i sitt kontrollerade kaos.

9yrsdfgjoiydsdyytertyuiiydfbkkjhgfdsdfiuytedsdfghjkjhgfxfghdsdfghjuyruuytfdsaaasdfghjkjhgfdsdghjhgfdfghgfdwqergthjhgfdscvbnbvfggdfhsdhfsdfsd
sdssgdhshdbhfgjsdhgdfgsgdgfhshdghfghshdgfhwsdghsdbhgghjihfddfghwdsf
asdfasdfbadfasdfadsfgadfasdfasdfhadvkjrtyuiijgfdscvgbhjkjhgfdfhjhjhgsdfvghjhgfghjdshgfsgdhfgghsjdfhgsdfbvsdhjsdgfhsdfjsbgvtyujkmnbvgfhjujrf vsdfnasdjfadsfadsfhbvbnbvcvjhgfhjsdvasdfasdfasdfasdfadf
sdbvshshdmadmsdvjasdm,sdvmdse4rtyhjmnbvgbnmsdnmsdfbfsdfmnsdfgsdbvcvbnm,mnbvsdfsdfsdfsdfmnbmnbvfdfghjkjuytrefghjkjhvmnbhjlsdiosdfhjghjkjhsdfyuhyiifguhfgfsdfdfshdjfkgdcxsedrtfghjk,ymntfdrtyukdeg
dgxddfgdfgsgdfgasdfvzsdsdsdsdfsdf
sdfgvfdsdfyytdsdfgjklloiutrtyuiaweytryuiopoiutrtyuioahsgghajkslakhgghjkalpkhjgfghjklkjhgfghjkalhghjklashghajskdjhghjklasdkgyuikajhghjakskjhghjakljiiuyuhghjhjhjjkjkjkojkojkjkojkkjkjkjkjkjkjkjkadsfasdfasdfasfasfadsf
asdfadsfasdffffhjfmf,f.-c.clc.c,cvmvkvkv,f,d,s,d,f,s,d,f,s,d,f,s,d,f,,s,d,d,f,s,d,,s,v,v,,,,d,d,f,v,f,fd,v,d,d,f,v,d,f,v',d,f,v,d,f,vkdkks,x,z,x.zlx.,c,z.lx,c.,zlx,ckzkjdmcmz,x,ckz,c,zkdkzck
mzmx,c,.z,zxc.,m,.-.hzbxcklkjhzxlölkjhzxjckllkjhgzxhjkckjhzxjklölkjczkjhgxujkcjhjklzkjhxjklcökjhzyxclkjhzgxhjklkzcjhjzkkjhjaskjhajsdkjjqwlkjqweyttwreqwertyuiqwoeiytrwetyuqiweoqweiuyqtwwrewqeqrtyuiweu

asdaasdfljsosdshksdhukfdfhugdsfgsdfgsdfhgnnnnsdgnnnnsdfgnnnm,llkjhgbnm

Ninas sång

Gas Bas Fas
Mas Ras Vas

Get Bet Fet
Met Ret Vet

Lyckan klingar av.
Svärtan kliver på.

Resonans

Sent om natten jag reser
Jag vet vad jag kan, vad jag vill
Sent om natten är allt klart
Jag ser mitt mål, jag ser mitt kall
Sent om natten jag somnar
Nöjd med allt, vad jag gjort
På morgonen jag vaknar
En ny dag, en ny strid
Jag vill inte somna!

Rundmun

Rundmun, rundmun.
Rundaste munnen i staden.
Du har så vackert tal.
Ack du rundmun.
Kyss mig.

Klockan

Kaotisk energi stormar över vågkammarna. In mot land den trycks, fort fort.

Demoner river sönder själar. Äter deras tomma skal. Benbrott, köttsår och knäckta skallar.

Döden hägrar över oss.

Antoine

Andarna
Når
Tillslut
Omnipotent
Intelligens
När
Elden

Börjar
Etsa
Ränder
Genom
Energin
Närandes
Huvudets
Ofantliga
Fantasi


Ännu en dikt under konstruktion. Detta är kanske slutresultatet, detta är kanske helt fel. Vi får se var det slutar.

Socker

Vid alla gudars skymning, sockret är som en drog.

Jag fnittrar likt en liten flicka.

Jag vet inte vad morgondagen håller i sitt sköte.

Men jag bryr mig inte, jag tänker inte.

Varför kan inte alla dagar vara så här?

Muffin

Jag är glad idag. Jag har precis ätit två muffins och fullkomligt sprudlar av lycka. Träffar goda vänner imorgon. Livet leker likt en sommarvind. Jag sprutar ord.

Lycklig likt en nybliven far
Sockret skjuter mitt humör
Framåt, framåt tanken går
Mot nya höjder livet rusar
Jag lever nu, struntar i min död
Ishotellet smälter av min glöd

Dramatisk

På Kinas långa mur,
Det klättrar en lemur,
Han har flytt från sin bur,
Då han hade en rackarns tur,
Att fångvaktaren tog en lur,
I hertiginnans tambur,
Hon blev fruktansvärt sur,
För det var hennes lemur.

Fångad

Fångad av en krabba. Kramad av en krabba.
Ritad av en kräfta. Suddad av en kräfta.
Dragen av cancer. Kastad av cancer.
Ormen ringlar i gräset.

Enmansjakt

Jag vill ha en jakt. Bara jag får vara på den. Ingen annan, varken du eller dom. Varför vill jag ha en jakt? För att inte gå under.

Bloggens upplägg

Hej mina barn!

Jag har under de gågna veckorna upptäckt en begränsning i min bloggs layout; den är för smal. Längre versrader som de i Viktors diktslut blir förskjutna nedåt vilket förstör diktens upplägg. Om det finns någon som vet en lösning till detta så skriv gärna det i kommentarerna.

På återseende.

Poetisk Cirkelläsning 4/6-09

Det var Poetisk Cirkelläsning igår, temat var “Att lämna någon”. Dikten nedan är det jag skapade.


Dags för ett litet rim
som är tillägnat Kim
Du rörde vid mitt hjärta
men tillfogade mig smärta

Jag tvingades att söka mitt jag
men fann endast bitar av dig
Så än till denna dag
är du min enda tjej

Jag känner mig ensam och dum
när vi möts står jag där stum
Du gjorde mig hel och komplett
men nu har du satt mig på spett

Jag saknar dig varje dag
och kan inte släppa mitt tag
Varför lämnade jag dig
när du älskade mig


Det är svårt att skriva om känslor man aldrig känt, och dikten är lika mycket en resa i empatins värld som i egot. När vi sedan läste upp våra dikter för varandra så sade Viktor, en av gruppens medlemmar, att han tyckte att jag borde skriva om slutet. Jag förklarade att jag var nöjd med det jag skapat och tänkte inte ändra på något vilket ledde till att han bestämde sig för att författa ett nytt slut åt mig. Resultatet finner ni här nedan.


Dags för ett litet rim
som är tillägnat Kim
Du rörde vid mitt hjärta
men tillfogade mig smärta

Jag tvingades att söka mitt jag
men fann endast bitar av dig
Så än till denna dag
är du min enda tjej

Jag känner mig ensam och dum
när vi möts står jag där stum
Du gjorde mig hel och komplett
men nu har du satt mig på spett

Jag saknar dig varje dag
Men du, du kunde inte släppa tag
Jag satt i änden av ett koppel, snaran låg runt halsen min
och handen som höll i andra änden, den var din.

Men du lämnade mig, släppte mig fri
Och jag uppfylldes av en slags frenesi
Andades fri luft, drack friskt vatten
Medan du låg vaken om natten

Nu säger du åt mig att gå fot, att stryka borsten
Men jag hade inte ännu släckt törsten.
Du behandlade mig som ett djur, och ett djur släppte du lös
Men likt en hund som känt skallet från vildmarken, längtar även denna till sin favorittös.

Så vad kan man göra? Å ena sidan finns kallet från världen,
å andra sidan finns tryggheten från dom korslagda svärden.
Vad kan man göra, hur ska man välja?
När det enda man vill, är att livets goda svälja.


Det är de två versionerna av dikten, skriv gärna i kommentarerna vilken som ni tycker är bäst.

Poetisk cirkel

Imorgon är det Poetisk Cirkel. Jag ser väldigt mycket fram emot det. Nedtecknar kanske lite från mötet här på bloggen imorgon.

Poesi

En av mina äldre dikter som jag helt glömt bort. Förtjänar att uppmärksammas igen!

Poesi, ack denna ljuva kraft.
Som vinden, strömmandes genom mitt hår.
Som bladen, vars gröna makt tillintetgör döden.
Som förfadern, som från vita moln vakar över våra liv.
Amnesi...

En väns dikt

En god vän till mig, som går under artistnamnet "Rafael", har skrivit en mycket vacker dikt.

Här är den, svart på vitt:

En människas idioti, ingenting att bry sig om
Två människors idioti, jag får svårt att somna om
En planet med idioter, jag ligger sömnlös i min bädd
Det jag trodde var en vän, var en fiende förklädd

En till kort dikt

Halkandes längs livets stig, jag förundras över fågeln.
Ett djur så fritt, så gränslöst.
Kläckt i en holk, en bunden plats.
Ett ljud ur näbben; möönshii.

Ny liten dikt

Värken kommer, värken går,
Huvudet finns kvar till nästa år.

Den är kort men den säger det som måste sägas!

Ansiktsmask

Två dikter jag skrivit och först lagt upp på facebook. Raderna i fetstil är dikternas namn.

Inkompetens
Skvader, en fågel med bur.
Fader, en man utan tjur.

Det glada äpplet
Det glada äpplet slits i själen,
En osund kamp mellan lathet och flit,
En balans som vägrar infinna sig,
Det glada äpplet slits i själen.

En dikt om det du vill.

Skapandesättet kring min dikt "Det är vår" inspirerade mig. Beställningsarbete är nog ingenting jag vill ägna mig åt huvudsakligen men visst kan jag tänka mig att åta mig lite uppdrag. Bara att önska på folk och skriva ner det i kommentarerna!

Dörr

Dörr. Ett hinder på vägen eller en möjlighet i livet?
Öppnar. Kämpar över tröskeln om det är värt att ha?
Igenom. Har jag kommit till en bättre plats?

Att dikta är att leva mina barn, och det är vi alla duktiga på.

Det är vår

Det är vår!
Vår vår.
Er vår.

Oskuldens vita täcke smälter
Och allting exploderar i ett livets okyskhet
Överallt ser man
Hormoner svallar, Djur sprallar
Sakta in i den ljumma kvällens vind
Så kliv på
En våg i lustarnas följe
Allt älskar allt och inget går förlorat
Och vi känner glädje
Glädje för att vi lever än en gång



Skrev denna dikt på begäran av en vän. Samma vän som jag tidigare berömt med ett av mina verk.
Denna uppgift har varit betungande. Har fått vänta på att inspirationen ska hitta mig. Men nu kan jag dikta fritt igen och på nytt jaga inspirationen i de mest basala av mina göromål.

En poetisk beskrivning

En av mina nyvunna vänner har skrivit detta:

"Ratatat är bra. De vänder ut och in på mitt huvud, målar det blått och skickar ut det i rymden. Skön känsla."

En i min mening väldigt poetisk beskrivning om ett koncept som gör honom glad.

Poesin kommer rädda världen från Ragnarök!

Svackande inspitation

Har lite av en svacka i inspirationen just nu, har haft det kämpigt med att skapa ända sedan en vän bad mig skriva om vårens glädje. Får se hur länge det håller i sig.

Levnadsfilosofi

Diskuterade livsfilosofi med en av mina vänner på Facebook. Förklarade att jag ser mig själv som en som lever i nuet. Skrev en kort dikt om detta och är oerhört nöjd med den. Hoppas den faller även er, mina trogna läsare, på läppen.

Då,
en svunnen tid.
Nu,
en vunnen tid.

Skapandets natt

Känner för att skapa ikväll. Men det jag skapar är varken någonting som är något eller blir något. Ändå är det allt och mest.

Tummen upp.
Gradient.
Tummen av.
Tangent.

Framtvingad motivation

Att tvinga sig till att dikta är mycket svårt och det blir sällan bra. Det ska komma ur hjärtat, precis som mycket annat. Jag befinner mig nu i ett ganska trött tillstånd då det är sent på kvällen och jag ska försöka skapa något. En lek med ord kanske. Eller något helt annat. Vem vet. Inte jag.

Entrepenör, en pengarnas furste.
Driver skyndsamt företag framåt.
Företaget, skeppet som seglar på börsens vindar.
Kryssar aktsamt på konjunkturens böljor.
Jag. Jag undrar fortfarande.

Simon

Hej mina barn.

Jag vill börja detta inlägg med att tacka en man som både visat prov på extrem nyfikenhet (mycket positiv egenskap i dagens samhälle av hjärndöda fjortonåringar, ”fjortisar”) och berömt mitt eget intellekt. Mannen ifråga är Simon, en man som jag blott känner via internet men som ändå visat att han vill veta mer om mitt poetiska liv. Därför har jag tillägnat honom en dikt.

Simon, du bär ditt huvud stolt.
Du vet att din hjärna är en mäktig beräknare.
Du klär ditt huvud i en slöja av svart krull.
Och likt en stolt krigare lever du ditt liv.
Ett liv av vänskap och ära.
Simon, du är ett av mina barn.

På återseende allihop!

Ur hjärtat

Jag är ensam. Så ensam att väggarna stängs runt mig.

Jag är negativ. Så negativ att himlen faller mot mig.

Jag är död. Så död att änglarna ignorerar mig.

Jag är Antoine Bergenhof. Diktare. Poet. Människa.

Säng och sova

Kom isäng sent igår. Imorse när väckarklockan ringde så var det riktigt tungt att kliva upp. Men världen måste få mer poesi. Det är så den kommer fortsätta, poesi bevarar världsfred.

Utanför fönstret lyser solen,
Soljuset strömmar ner genom trädens grenar,
Likt vattnet som strömmar i poolen,
En fisk över marken genar.

Barren rasar från ett träd,
Sågen river oskuldens bark,
Spånet sprutar som tårar på markens pläd,
När det stolta trädet tar mark.

Och med det mina barn, avslutar jag denna morgonritual i skapandets namn.
På återseende!

Uppmuntrande dikt

Skrev denna dikt för att uppmuntra en sjuk tjej jag hittade på nätet:

Rosor är röda,
Violer är blå.
Många äro folk,
Som behöver en inre tolk.

En kort dikt

Fem. Fyra. Tre. Två. Ett.
Livet börjar.
Houston, vi har ett problem.
Livet kraschar.

Memoarer 1

Jag har under min uppväxt sett många intressanta saker. Vill skriva om det nu.

Idioter, idioter, idioter,
sådana som förstör,
sådana som förströr.
På väg hem,
på väg bort,
du ser dem överallt,
du skyr dem överallt.
Idioter.

Facebook

Jag kan inte ladda upp mina bilder till Facebook.

Detta gör mig frustrerad och upprörd.

Mina medmänniskor kan inte beskåda den prakt som är mitt liv.

Röd, grön, blå, gul,
Den som skapat facebook är ful.
Svart, lila, rosa, grå,
På insidan är vi alla små.

Videospel

Idag provade jag videospelet Oblivion. Det var kul, mycket tack vare sällskapet jag befann mig i. Mina två vänner Lars och Stefan var med och vi byggde tillsammans en mycket kraftig (läs: tjock) alvbejsvärjerska. Hon kunde frammana eldbollar och hela sig själv.

En kort vers

Att jobba på "donken" är stressigt. Bara man ser till att slappna av efteråt. Poesi är ett bra alternativ.

Jord, sol, vind och vatten. Inget av detta syns om natten.
Vem kan då på handen stå, om man inte marken slå?

En poetiker börjar.

Hej mina barn.

Jag har precis i detta nu börjat weblogga, eller som ni så krasst kallar det; blogga.
Varför frågar ni? För att ni ska höra mig svarar jag. Ty vad är en poet utan sin fårflock? Utan små lamm att visa vägen. Inget säger jag, inget.

Jag vaknade imorse och steg upp i min nyhyrda lägenhet och stekte ägg. Jag förundrades över hur de små vita ellipserna så krasst slutade sin bana på stekpannans kant. Jag är nu självständig, fri från förtryckare, fri att säga vad jag vill.

Jag ska nu framföra dadaism:

Fredag por trampolin edoiardo. Enslig tarko. Zwermanko FledanKOO WeK!

På återseende mina barn!